"Till min dotter" är en dokumentärfilm olik de flesta andra. Oftast är dokumentärer om krigets helvete filmade under begränsad tid av ditresta män som är vana vid att befinna sig inom krigszoner, och som ofta har ett hotell att fly tillbaka till. "Till min dotter" är gjord av en kvinna, själv boende mitt i krigshärden, utan någon som helst plats att fly till, och som spenderat fem år åt att låta kameran gå. Dag som natt. Genom liv och död. Kvinnan heter Waad Al-Khateab och platsen är Aleppo i Syrien, där hon lever sitt liv, blir förälskad, gifter sig och föder en dotter. Allt medan staden bit för bit tillintetgörs, och hon och hennes man (en läkare med ett överjordiskt mod) försöker rädda så många liv de kan. "Till min dotter" är en betraktelse av kriget inifrån, av en vanlig människa, och har därför blivit en så mycket mer känslosam, äkta och verklig dokumentär än andra alster. Filmen är gjord som ett kärleksbrev till Waads dotter Sama, för att hon en dag ska få se vad som utspelade sig i Aleppo när hon var för liten för att förstå. "Till min dotter" har redan vunnit över 50 (!) olika priser på festivaler jorden runt, däribland priset för Bästa dokumentär (Golden Eye) i Cannes i år. Den är nu också Oscarnominerad i samma kategori. Under Cannesfestivalen skrev The Times: ”Detta är en av de viktigaste filmer du kommer se i hela ditt liv. Enkelt uttryckt har det aldrig någonsin gjorts en film som denna tidigare”.